Sex ton kramar

Idag är en sådan där tung dag. En sådan dag där man samlar energi så gott det går och sen orkar vara glad och aktiv i en halvtimme för att sedan bli helt orkeslös igen. Kan det vara vädret? Ingen aning. 

 

På ett sätt borde jag ju vara jätteglad! Har fått möjlighet att testa en behandling mot i alla fall mina problem med att jag biter på tok för mycket när jag sover och tyvärr även en del när jag är vaken, men kanske också (håller tummarna) även min huvudvärk! Den här behandlingen är inte något jag vill fortsätta med "för alltid" om jag kan slippa. Så medans jag får detta, förutsatt att det faktiskt fungerar, får jag helt enkelt jobba så gott jag kan på att hitta anledningarna till att jag spänner mig och försöka ändra på dem så gott jag kan. Det borde inte vara helt omöjligt tycker jag, framför allt inte om jag inte har så mycket mer ont än man "borde". 

 

Men såklart kommer det upp en massa negativa grejor i samband med den här behandlingen. På något sätt är ju detta någon slags "sista utväg" och jag inser hur mycket tid och kraft jag lagt under de här åren bara på att få hjälp och att försöka lösa det som går. Och ännu mer inser jag ju hur jäkla sjukt det är att jag har haft så ont som jag har haft! Det var ju en otroligt lång period i början av allt det här när jag knappt kunde lämna sängen om dagarna. Nu är det ju otroligt mycket bättre, men jag är ju fortfarande inte tillbaka i skolan på hundra procent. Med andra ord är det mycket kvar och jag hoppas verkligen att den här behandlingen kan hjälpa mig att nå dit!